Många av oss har någon gång varit med om en viltolycka. Det är en obehaglig upplevelse för alla inblandade. Olyckorna sker året om, dygnet runt. Vid alla de tillfällena finns det ett eftersöksekipage redo att ta sig an uppdraget att förkorta viltets lidande. Vi ger oss ut dygnet runt i ur och skur, utan att veta förutsättningarna eller hur länge vi kommer behöva vara ute innan uppdraget är klart. Du har säkert sett en eftersöksjägare gående längs vägen med sin fyrbenta kompanjon
Om olyckan är framme:
(Skyldigheten gäller: älg, rådjur, hjort, vildsvin, björn, varg, järv lo, utter, örn och mufflonfår. Att inte anmäla en viltolycka med nämnda djur är straffbart. Det klassas som en smitningsolycka och kan ge böter. Du behöver även anmäla ifall du har kört på en ren, även om renar inte räknas som vilt.)
· Ring SOS Alarm 112 (ladda ner 112 appen för att kunna ge exakta koordinater)
· Markera platsen för olyckan med markeringsremsa eller till exempel en plastpåse
· Svara när eftersöksjägaren ringer för att få ytterligare information
Känner du igen skylten?
Det finns två typer av uppdrag vi eftersöksjägare åker ut på. Platsbesök och eftersök.
Vid platsbesök ligger det ett avlidet djur nära vägen. Då kommer vi dit och tar hand om det. Ofta kan vi parkera skyddat och behöver inte vara i vägen mer än en kort stund. Denna skylt kommer därmed inte alltid upp ens en gång.
Men om polisen ringer oss för att göra ett eftersök, då har djuret lämnat platsen. Det innebär att vi behöver arbeta längs vägen med våra kära hundar. Ett vilt kan vara i närheten och springa över vägen igen och orsaka nya olyckor om inte du som bilist saktar ner.
Ett vilt som ex går på tre ben eller har en skadad käke kan ta sig fram snabbt och långt. Oftast rör sig viltet också tillbaka, buktar, för att komma undan. Ett sådant vilt är svårt att spåra i kapp, därför kan vi behöva släppa en hund för att få stopp på viltet och därmed
kunna avsluta lidandet så fort som möjligt. Det innebär att det kan komma upp vilt och hund i hög hastighet på vägen igen. Om vi har otur. Ibland vill vi inte släppa våra hundar på grund av att det är så mycket trafik, som kör för fort dessutom – trots skyltar. Det innebär att viltet inte kan nås – och får gå vidare med en skada och plågsamt gå sitt öde tillmötes i stället.
Vad skiljer sig mellan eftersök och viltspår?
Att ha målsättningen att arbeta som ett eftersöksekipage med sin hund är bra, men man måste ha med sig att det innebär ett stort ansvar. De som blir kontaktade på ett eftersök av ett antingen skadeskjutet eller påkört vilt ansvarar för att på bästa sätt kunna förkorta lidandet för det skadade viltet.
Eftersök är mycket mer än en aktiveringsform som så många tror, det är ett avancerat arbete som kräver mycket erfarenhet av både hund och förare.
Ett viltspår är en kombination av massvis med dofter, ett eftersök på skadat vilt innebär ofta att hunden måste sortera bland många olika vilt i spåret – vilket vilt utsöndrar stresshormon? Vilket vilt är det som ska följas?
Ett viltspår har raka sträckor och tydliga vinklar, ett eftersök kan innebära att ta sig genom vattendrag, krypa under taggtrådsstängsel längs landsvägar och ta sig fram i terräng som man inte trodde var möjligt. Det är inte sällan som viltet inte blöder, så markering kan vara svår att hitta. Kanske viltet är har ett brutet ben? Det hindrar den inte från att ta sig fram kilometer efter kilometer, då kommer man knappast i kapp med en vanlig spårhund. Ofta är det även nattsvart ute när man ska spåra.
Viltspår kan vi alltså se som en utmärkt aktiveringsform, eftersök är mer ett arbete för en expert för att förkorta lidandet på skadat vilt. Även fast du inte har för avsikt att gå praktiska eftersök, så är en mer avancerad träning efter de vanliga viltspårproven, en riktigt kul utmaning för både dig och din hund.
Är du intresserad av att läsa mer om viltspår och eftersök kan du göra det i boken Viltspår & Eftersök
– så blir ni ett team i spåret.
Lycka till i träningen och kör lugnt i trafiken!
Helena Lyckoskog